I dag har varit en ganska bra dag. Jag cyklade ner till stan en snabbis innan jobbet, ville ha nya leggins till personalfesten på Fredag, men hittade inga. Men fick i allafall lite motion och frisk luft, det var ju bra :-)

Fick ett mail i dag med om någon som sagt något om mig till någon att jag sagt något till någon som inte stämmer. är jag verkligen snart 40 eller?   Jag är nyfiken på om den dära någon, spännande. Tydligen hade jag sagt till denna någon att jag skulle anmäla någon. Vad nu denna någon fått detta ifrån. Jag frågade henne vad jag skulle anmäla henne för, dåligt umgänge? :-) Ett mysterium. Inget mer än så. 

Fick även till mig än en gång vad jobbigt folk tycker det är när någon som jag påvisar att i denna världen pågår det Våld i nära relationer. Och påvisar det gör jag med, med länkar till självhjälpsidor, kvinnojourer, mailjouren mm An någon konstig anledning vill folk bara se mat på facebook eller låtsaslyckliga liv. En verklighetsflykt som någon sa. kanske det borde finnas två facebook? Blå för lögner och rosa för sanningen? 

En kort resume fick det bli. Dags att sova nu. Lång vecka på jobbet med två extra pass. Belöningen kommer på fredag.

Sov gott

Efter ungefär en vecka i depression ser jag nu ljuset igen. Det är aldrig nattsvart men denna gången var det mörkare än förut. Mer meningslöst. Mindre hopp. Räddare för inget stopp. Det kändes som en stor sorg inom mig och jag undrade - Vad är det jag sörjer ? Kanske var det mig.  Mitt mig som aldrig kommer bli densamma. Vid en kris rukar det  kallas, före och efter. Jag är mitt i den än men på väg till acceptans mer än förut. I allafall i dag. I bland behövs det nära som bekräftar att du finns. Att du behövs. Som hjälper dig sätta ord på det som känns svartast. Som räcker ut en hand när du är som svagast. Som  låter dig få vara den du är utan förebrådelser, utan påförande av skuld, som tycker om dig trots allt. I min värld  är  det min dotter och några få riktiga vänner. Min familj, den har försvunnit. Jag har min teori om varför men inte skulle någon tro mig.  Det är i bland ett hårt liv. Men omringad av de bästa gör livet värt att  leva. Och skrattet  letar sig alltid fram på något beundransvärt sätt.  Mitt kaos. Mitt hål. Mitt  älskade liv .  - Ulle, du kan inte förändra hela världen. Och jag svarade - Men jag vill . . . .:-)